Jenn

23 juni 2008 14:18

Margit Sandemo er svensk altså..bodde mange år i Norge men er nå tilbake i Sverige.
Men uansett,hun skriver knallbra og forstår nesten at hun blir fornærmet av å bli sammenlignet med Barara Cartland..selv om hun og skriver bra.
Ha en fin dag.
Klem.

xlinx

23 juni 2008 14:56

Vi er heldige vi som allerede har skaffet oss et eksemplar da :)

Sissi

23 juni 2008 15:22

Jenn: Jeg har en serie av Cartland som jeg kjøpte på tidlig 80-tall. Ok underholdning når man tar det for hva det er!

xlinx. Vi er heldige som alt har lest første ICE PEOPLE boken, og venter med lengsel og smerte på den neste.

Charlotte

23 juni 2008 20:40

Egentligen är det konstigt att Sandemo bli arg över liknelsen med Barbara Cartland för de skriver båda samma typp av litteratur. Jag har hela serien Häxmästaren av Sandemo, men tyvärr aldrig läst sista boken efter att vi analyserade hennes böcker på skolan så vet jag inte vad som hände, jag fick bara så svårt att läsa dem. Sandemo skriver bra underhållningslitteratur och man får ta den som sådan. Sedan kan man diskutera varför litteratur av samma typ som ges ut inbundna eller som jag brukar säga i lyxförpackning ska klassas som bättre fast det till hör samma genger. Det om något är märkligt. Sandemo tillför litteraturen glädje och ger säkert för många en stunds underhållning, dessutom är hon fantastisk som fortsatt skriva trots hög ålder. Så varför ska jag och andra slå ner på dessa böcker? Det är fel, och varför ska de böckerna alltid analyseras sönder på högskolan? För mig ledde det till att jag knappt klarar att läsa dem längre och det är att beklaga.

Sissi

23 juni 2008 21:07

Lotta: Jeg SKJØNNER Margit Sandemo! Hennes kvinneskikkelser er handlekraftige og selvtenkende. har du lest Cartland? De hjelpeløse, ynkelige damefigurene HENNES er patetiske, de gisper, besvimer, blir bleke, rødmer alt i ett. De forferdes for den minste lille ting, og de er helt ute av stand til å ha en eneste selvstendig tanke... Jeg KAN ikke tro at engelske kvinner virkelig VAR slike...NAUT som Cartland beskriver... Snakk om HJERTE/SMERTE...
Nei, takke meg til de ildfulle sjelene av Isfolket...med sine engler og demoner.

Jeg har ikke lest heksemesteren, men VURDERER å få tak i den. Klarte ikke lese den i det hele tatt da den kom ut.,
Margit Sandemo er en mye bedre forfatter enn Cartland, synes jeg. Passer min smak mye bedre.

Charlotte

24 juni 2008 08:18

God morgon!
Idag ska jag inte ägna en tanke åt faster lägenhet utan först ikväll åker M och jag och hämtar hem det jag ska ta hand om. Ska försöka hinna plocka ihop lite också som ska över till faster. Det går inte bra med henne, hon kommer aldrig att trivas eftersom allt strular, hon inte går ut och äter med de andra, inte klarar av personalen för att många har utländsk bakgrund... suck... jag tror hon måste försöka bjuda till lite då får hon det bra och hittar säkert nya vänner att prata med. Men jag kan inte göra mer än att hjälpa henne med ekonomin och besöka henne. Resten är upp till henne. Livet är inte lätt alla gånger inte när man börjar närma sig 100. Ungarna sover än, M har gått till jobbet. ICA har börjat sälja Big Verona, massor av härliga färger men det är tyvärr 100% akryl. Funderar på ett nystan i alla fall... hm... får se.

Sissi i Norge

24 juni 2008 19:04

Lotta: I blant er ikke livet lett om man har lenge igjen til 50 også.
Du må huske på at for faster er dette stedet hun er flyttet til SISTE STOPP FÆR DØDEN. Hun VALGTE ikke flytte, og det kan være litt av en prossess å venne seg til tanken ¨på ¨å være avhengig av andre, ha folk rundt seg hele tiden... Det er en STOR, STOR forandring for henne, dette her.
Gi henne litt tid, så kan det bli bedre:)

Charlotte

24 juni 2008 19:46

Jag har läst en Cartland, du har nog rätt i att persongalleriet är olika. Men de skriver trots allt i samma ganger. Det som jag kan irritera mig på och då speciellt i Isfolket är att fakta inte stämmer med verkligheten som det var då. Men en dag, ska jag läsa ALLA böckerna! Häxmästaren var bra, den tappade lite mot slutet tycker jag och jag vill minnas att det var en av böckerna som jag tyckte var konstig, den kändes fristående på något vis. Men jag ska nog ta och läsa Cartland en gång till har för mig att jag har en bok av henne så får jag se vad jag tycker nu.
Faster får all tid hon vill, hon valde själv att flytta. Det är helt och hållet hennes eget val. Jag tog hem lite saker idag, det känns så vemodigt och hemskt att ta rätt på allt. Men tyvärr hittar jag inte den lekspis jag hade hos henne som barn. Jag vet inte om hon minns vart den tog vägen.